knasbollenanna -

måste bara berätta

idag har jag och min älskade fästman varit förlovade i 2 år och tillsammans i 27 månader.... kan inte fatta vart tiden går tagit vägen.. men en sak vet jag och det är att vi kommer ha många år till framför oss för min kärlek till dig växer för varje dag som går.. älskar dig mest av allt på denna jord.. du och jag för alltid.. du är mitt livs stora kärlek glöm aldrig de...

2013-08-31 @ 02:52:45 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

ja vad ska man säga

ja vad ska man säga? man försöker göra allt för att bli accepterad av ens nära och kära.. men tydligen gör man bara fel och inget finns att göra... hur kul är de att behöva lämna ångest hela tiden för vad man än gör... hatar verkligen att må såhär... känner mig ensam och så jag försöker förklara för någon hur de känns så blir jag bara tillsagd att sluta tänk så mycket.. men det är inte så lätt när man känner press i från alla håll... hur länge måste man hela tiden försöka visa att jag finns jag är inte farlig jag är som jag är utan att behöva ändra på sig hela tiden bara för att göra folk glada? jag har gett upp hoppet nu orkar inte mer kan dom inte acceptera mig tråkigt för dom då men kom inte och förstör mitt liv då...

denna veckan har varit ett rent helvete.. ångest varje dag och om allt möjligt.. hänt alldeles för mycket och jag vet inte hur detta kommer sluta känns de som... det verkar inte finnas någon som förstår mig hur jag tänker och känner... önskar de fanns någon som förstod mig..

idag opererades min mamma sig för sin bröstcancer hon fick för 1 år sedan.. många tankar snurrade och sova fick man inte göra något i natt knappt... visst det var inget stort ingrepp men för mig som har sjukhusskräck i grunden var de jobbigt.. dom satte bara in en slags påse så hon kan få ett nytt bröst om ungefär 1 år... jag hatar allt som har med sjukhus att göra så enkelt är de.. kan inte bara folk förstå de istället för att trycka ännu mera på att man är löjlig... längtar nu verkligen tills mamma kommer hem.. min tryggaste punkt som jag kan prata med allt om...

om 2 veckor ungefär är de planerat att lilla skrutten som växer inom mig ska få komma ut till världen.. det är många tankar som går.. hur allt kommer sluta.. rädsla inför förlossningen, mycket där till.. kommer jag behöva gå igenom samma sak igen som jag fick göra med min vackra ängel som lämnade mig för 13 månader sen.. saknaden är otroligt stor nu eftersom jag vet att du hade blivit en perfekt stora syster åt lilla hjärtan som kommer snart... man försöker tänka framåt men de är så otroligt svårt när man känner sig så ensam... vad man än säger eller gör då är de bara fel i andras ögon och öron.. varför säger man då att jag finns i fall du vill prata men i verkligheten gör dom inte de utan bara mot arbetar än när man vill få ur sig allt.. men snart kommer mitt nya hjärta och då kommer jag verkligen inte behöva känna mig ensam längre då finns de någon som uppskattar än i alla fall..

vägen är lång att gå ensam men jag ska nog all. bevisa att jag än gång för alla ska lyckas klara at de utan allas hjälp för ingen verkar ändå mena det dom säger...

2013-08-29 @ 23:08:58 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

3 ½ vecka

om 3½ vecka är jag två barns mamma, de hade jag ju aldrig kunnat tro.. jag längtar så otroligt mycket jag satt en dag nu i veckan och kollade igenom alla dina kläder i fall de saknas något jag behöver handla innan du kommer och de var lite byxor som behövs såg jag, men samtidigt hittade jag din systers kläder och då bröt jag ihop totalt.. tycker allt ä jobbigt och jag är livrädd att jag ska mista dig också... rädslan börjar ta över försöker se framåt men de är väldigt svårt önskar de var mycket lättare...önskar de fanns någon jag kunde prata med som verkligen förstod mig utan att säga hela tiden emot utan bara förstå och lyssna...

många tankar kommer och värre blir de, ångesten blir bara starkare och starkare och jag vet inte hur jag ska hantera den jag har ingen aning.. jag försöker prata med min sambo men som aldrig kan förstå hur jag känner utan ska hela tiden komma med något annat i vägen... vad jag än gör är bara fel... jag ska hela tiden offra mig för att kunna spendera så mycket tid som möjligt till dej men du kan aldrig göra de utan kommer med undanflykter som du riktar mot mig... när kan vi två bara umgås? säg de till mig.. eller så tycker du inte att de är kul att umgås med mig längre bara när andra är med.. de är nog ända gången jag ser dig glad och lycklig just nu.. varför kan du inte vara de med mig för?? eller så har min magkänsla rätt...

jag vill finna tillbaka till min trygga punkt där jag känner mig trygg och inte osäker och rädd hela tiden så fort jag säger något...

2013-08-17 @ 00:54:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

6 veckor

om 6 veckor kommer våran lilla skrutt de är helt sjukt vad fort tiden har gått.. känns som typ igår jag fick reda på att jag var gravid.. men nu försöker man hela tiden blicka framåt men de är väldigt svårt.. fick reda på 1 vecka sen att våran lilla flicka har slutat växa i magen och vill inte gå upp i vikt..nu kommer alla hemska tankar igen.. varför ? men de kan ingen svara på tyvärr utan de är som de är och nu gäller de bara att hålla tummarna... men du är efter längtad massor..

den 18 juli var även våran ängels 1 års dag, de var väldigt mycket blandade känslor men de hela är så sjukt att de redan har gått1 helt år.. detta året går inte ens att beskriva med ord.. önskar de fanns de.. saknar dej Thea hur mycket som helst... önskar att jag kunde få dig tillbaka... din pappa saknar dig lika mycket som jag.. om 6 veckor kommer du bli storasyster..

2013-08-01 @ 01:45:04 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()