har gjort de igen
har gjort de igen att såra dig. jag lyckas alltid varför kan jag inte bara lära mig att hålla käft och ta på masken som förr. jag vet att jag har berättat för dig flera gånger om allt men du lyssnar aldrig utan gör samma sak varje gång. därför tar jag avstånd och lossas som ingenting de är bättre än att se dig bli så sårad och ledsen varje gång. allt jag vill är att du av någon ska förstå mig men jag har tydligen fel där också. vad ska jag göra för att allt ska bli bra? varför är de alltid jag som ska säga och prata när du aldrig gör de? varför ska alltid jag leka boven och få skulden att det är fel på mig. jag ska nog sluta berätta och åka bara med jag tror de blir bäst för alla för jag vill inte alltid få vara den "elaka" av oss. det är de sista jag vill. men om vi inte pratar hur kommer de då sluta tro? kommer vi då gå var sitt håll då? det vill jag inte heller utan jag vill ha dig men att du ser mig,förstår mig, lyssnar på mig istället för att ge alla dessa blickar eller att du stötter bort mig. Hur ska jag göra? säg vad jag har gjort för fel då? jag vet att jag inte är perfekt det är ingen så hjälp mig att förstå snälla för min kraft är nere på noll och jag orkar inte mer. jag försöker alltid finnas till lags och hjälpa dig genom allt men jag känner att du aldrig kan uppskatta de utan du tar för vana att jag finns där och att det är min plikt att jag ska stå där. jag vill inte tas för givet utan jag vill att du visar din uppskattning mera. snälla jag ber dig. jag hoppas du kan göra de mera. men det är upp till dig nu hur vi ska lösa allt.
smärta smärta
smärta smärta när ska allt ta slut? orkar inte med alla mina hemska tankar. när jag väntade Thea kände jag mig redo, men nu gör jag inte de längre nu vill jag bara att allt ska vara över som att de aldrig hade hänt. jag låter helt hemsk när jag säger så. jag ser inte ens i fram emot att bli mamma igen de känner bara som en stor plåga. jag undrar vad jag ska ta mig till. idag var min svärmor jätte snäll och köpte en ammnings kudde som jag ska sova med pga mina foglossningar men allt som kom i huvudet att de var för sent. för den skulle vi ha haft till Thea och inget annat. usch känner mig så hemsk såmin sambo fick stoppa undan den i garderoben för jag klarade inte att se den för dd gör så ont. när ska denna eviga smärta ta slut.? i morgon så ska vi på ett nytt ultraljud och kolla så allt är bra med skrutten men jag ser inte ens i fram emot de heller ut känner att det är meningslöst att åka på de. men de är väl rädsla antar jag. vi ska även få veta om de är en flicka eller pojke vi väntar. usch känner mig verkligen som världens mest värdelösa människan i världen. sen ska vi även på möte lm sambons jobb och där får vi beslut om hur våra liv kommer bli i framtiden. känns som de ända alternativet vi har är att flytta upp till Norrland och de vill inte jag men samtidigt vill jag inte förlora min sambo. känner mig som en fånge hur jag än gör. när vet man att man gör rätt för sig.? känner mig så egoistiskt för att jag vill stanna här i skara och inte tänker på hur han vill. för allt handlar om att msn trygghet är här plus jag vill inte överge Thea eftersom hon är begravd här. känner hur tårarna och tyngden intar mitt bröst nu. vill inte gråta för att visa hur dåligt jag mår, försöker vara stark och kunna hjälpa min sambo genom allt och lägga mitt åt sidan som tyvärr nu har hunnit i kapp mig fast jag inte tillät de. vill bara att allt ska bli bra igen och att man kan och vågar känna glädje men när kommer de komma tro? ska nu försöka sova några timmar så man orkar med morgon dagen som kommer vara jobbig på alla lägen.usch vill inte ens tänka på den men gör de ändå.
underlätta!
Allt jag gör är för att underlätta för dig så att du inte ska behöva gå på hög varv och stressa ihjäl dig. Förstår inte du det....Theas Pappa
