läkarebesöket
idag var vi på läkarebesöket. mycket oro och tankar snurrade i huvudet. jag fick börja med antibiotika pga urinvägsinfektion. och sen satt vi och prata om allt annat. sen sa våran läkare att vi skulle göra ett ultraljud. och jag blev livrädd. tänk om det inte finns någon rörelse eller något hjärta som slår vad gör jag då? Hur kommer jag reagera då? som tur är sambon och min mamma med mig på läkarebesöket och det var en trygghet i sig. men eftersom jag inte är så långt gående så är man tvungen att göra ett vaginalt ultraljud bara för att man ska kunna se något. och det finns inget värre än att sätta sig i en gynstol och man känner sig så utsatt för allt. men väl man sitter där i så blundar jag och vågar inte titta på skärmen är livrädd att inget ska röra sig. men det gjorde de. hjärtat slog så fint och man kunde se armar och benen och hur det lille rörde på sig. så otrolig skön känsla och det kändes som en lättnad lossnade ifrån ens axlar. sen på eftermiddagen idag har vi varit och samtalat med en präst om allt som har hänt och hur vi tänker nu och mår. det är en väldigt nära och underbar präst till familjen. så det kändes otroligt skönt att få sitta och prata av sig och gråta och bara vara utan att behöva dölja något som man gör inför sina vänner eller rättare sagt dom man har kvar och som kan tåla att man har ändrats som person efter detta med Thea och nu när man väntar barn igen och vilken oro man har då. men vi vet vilka som är våra riktiga vänner i alla fall. 
Första läkarebesöket idag
idag är första läkarebesöket jag ska på usch många tankar har farit runt i natt och hela helgen på hur allt ska gå. ser allt bra ut eller är de något som är fel? jag är livrädd men försöker ändå samla ihop mig för att klara av de hela. vill inte tänka negativt men ändå gör man de varför? jag vill ju inte de men jag tror allt handlar om att man har suttit där förut och man är rädd att de ska hända igen. men man får försöka ta en sak i taget. som tur är så kommer både min mamma och min sambo följa med som ett stöd och de känns jätte bra. skönt att man vet att man kan luta sig emot dom. får skriva mer sen om allt för jag ska strax åka måste göra mig i ordning. ha en bra dag allesammans.
snurrigt
har knappt sovit en blund i natt, tankarna.jar snurrat som en fiskelina i en tornado. Har som inte lyckas få tag i en ände så att man kan börja bearbeta allting från början...Ibland var det thea ibland var den lilla/ lille som kom upp och rädslan för det. Det är skit svårt att ens försöka förklara för sig själv... Är jävligt förvirrad....Theas Pappa
Härligt!
Herregud vilket underbart väder det är ute, har varit ute på lång promenad med vovven och rensat tankarna lite. Hoppas bara detta håller i sig, för sånt här gör att man kommer på bättre tankar och får mer positiv energi i kroppen. Och det behöver i allafall jag. Jag hoppas att det skänker positiv energi till alla där ute och speciellt till dom som verkligen behöver detta, och behöver komma på nya tankar.
Theas Pappa
första gången
Jaha, då var det första gången man sitter och bloggar. Det finns mycket tankar och funderingar på framtiden. Som dom flesta vet så förlorade jag och min sambo vår älskade ängel för nästan åtta månader sedan. så saknaden är stor efter henne. Men.man försöker se frammåt, eftersom att vi ska ännu en gång bli föräldrar. .. hoppas bara att det går hela vägen denna gång. Theas pappa
varför kommer dom?
varför kommer alla tankar hela tiden för? varför kan dom inte bara försvinna.. så fort man ser en film som handlar om död eller har en begravning med så tänker jag direkt på din min vackra ängel.. de gör så ont i mig.. jag saknar dej så otroligt mycket... tårarna rinner varje natt... så fort din pappa har somnat så kommer dom.. vill inte visa han hur ledsen jag är jämnt... och hur dåligt jag innerst inne mår... jag vet att han saknar dig lika mycket och att vi älskar dig så otroligt mycket... allt vi vill är att få tillbaka dig och att du ska vara här hos oss... du skulle ha varit lite mer än 7 månader nu... vart tar tiden vägen?? vi fick aldrig se dej le eller gråta vi fick aldrig chansen som vi hade velat... vi fick aldrig ta med dej hem till oss och du fick sova tätt intill oss och vi fick aldrig höra dina andetag... jag försöker vara stark hela tiden och försöker se fram emot livet men de är jätte svårt för jag vågar aldrig hoppas något längre... jag vet hur snabbt något kan tas ifrån en... jag vill så gärna att allt ska läka och att jag ska orka mera men när kommer de någonsin att göra de??? orkar inte leva med sån smärta i mitt hjärta mera hur länge orkar man?
jag försöka se glädjen i att du ska få en lillasyster eller en lillebror men jag vågar inte se den glädjen.. vågar inte se i fram emot de... är så rädd att mista den lill* och att jag aldrig kommer få se den växa upp som jag aldrig fick med dej min ängel... de gör så ont i mig... önskar att allt ska gå sin väg och jag tror att du min vackra thea vakar över att allt ska gå bra...
jag älskar dig så otroligt mycket thea... du är allt för mig... jag vet att din pappa älskar dej också så otroligt mycket och han saknar dig massor... de märker jag på honom men han säger inget.. jag tror mycket varför vi inte pratar är för att vi är jätte rädda för allt som kan ske.. förlåt gumman..
ja jag är mellan v 10-12 tror vi på ett ungefär men de finns många tankar som slår mig att jag bara kommer få behålla detta miraklet i max 22 v till.. de känns så hemskt att tänka så.. jag vill inte ha dom här tankarna jag vill inte försöker inte tänka på dom... önskar de fanns någon att prata med men vem? vem kan förstå hur jag känner och tänker?
vem??
glömde
jag glömde blogga på alla hjärtans dag visst. ska göra ett kort eftersom jag inte är frisk utan ligger hemma och är sjuk igen. vi var hos våran vackra ängel och tände massa ljus din moster var även med så vi gjorde det fint för dig. jag hatar alla hjärtans dag egentligen varför ska man visa all sin kärlek just på en dag varför inte visa den på alla dagar fattar inte de. men men ska lägga upp en bild på Theas grav Hur fint det blev 
blandad dag
idag har de varit blandade känslor. vaknade och känner hur yr och varmt jag är. tar fram febertermometern och den visar 38,5 grader. välkommen tillbaka febern suck. så för min del har de bara varit att tagit det lugnt. min mamma ringde även idag och berättade en av mina läsare på min blogg hade gjort en present till mig och lämnat till henne. så jag for till mammas jobb och fick brevet och i där ligger det ett super fint halsband som hennes kollega har gjort till mig. "som i tidigare inlägg nämnt skriver jag aldrig ut några namn" hon har gjort ett halsband av kyrkans gamla koppar tak jätte fint som helst. självklart kommer de bilder på det och tycker några fler att det är snyggt så är de bara att åka till skara domkyrka och köpa där. tusen tack ännu en gång för det finna halsbandet jag blev verkligen super glad tack. sen även idag har jag varit i kontakt med min barnmorska och pratat om hur i ska göra för att min oro ska släppa in för dom närmsta 9 månaderna och vi ska börja med och ta en väldigt massa blodprover på allt mellan himmel och jord och se att det verkligen inte finns någon infektion överhuvudtaget utan att allt är lugnt. och man ska tydligen vara fastande på en del av proverna så det är ju bara att vara det och sen har även barnmorskan bokat en tid till min ansvarige läkare som har mig nu under graviditeten så de känns skönt och jag fick henne som jag ville. hon som hjälpte mig att förlösa Thea så de känns bra att ha henne igen för hon har vi haft hela tiden efteråt också så man känner sig trygg med henne. nej nu ska jag försöka sova det är ju det bästa medicinen jag kan få efter som febern vägrar ge med sig och sen allt detta illamående usch så nu ska jag krypa ner och vänta på att sambon ska sluta jobba men sover nog när han kommer hem i natt. älskar dig hjärtat <3. tack ännu en gång för det otroligt vackra halsbandet det är verkligen uppskattat från min sida och här kommer bilder på det. 
vill inte mera
vill inte mera med dessa tankar. som i tidigare inlägg skrev jag om massa tankar som snurrar ni som inte har listat ut de så är jag gravid igen. men jag kan inte glädjas ännu det bara går inte. vet inte hur jag ska kunna glädja mig för min rädsla har tagit över den usch mår riktigt dåligt över detta. egentligen borde jag stå och jubla som en idiot över att jag är gravid igen men det bara går inte. jag vågar inte för prata med min sambo att jag är gravid fast vi har fått det bekräftat av en gynekolog förra lördag när jag var inne på sjukhuset med kraftiga magsmärtor som visade sen sig att jag var väldigt förstoppad och då gjorde dom även ett vaginalt ultraljud där dom ser en liten fosterblåsa som dom räknade ut att jag är i v8 trodde dom då satte jag mig ner tillsammans med min sambo och försökte räkna ut vilket datum den blev till och vi fick det till den 5-6 december samma som våran ängel Thea. det blev liksom lite "komiskt" för då blev jag ju även beräknade till den 14september exakt samma som för våran Thea hur kan de ens vara möjligt och hur stor är oddsen liksom. men oron finns där tänk om de händer igen. det är mycket man är livrädd för. jag vågar knappt göra något utan jag går lugnt och försiktigt framåt och gör inget typ. sambon städar tvättar lagar mat och pysslar om mig han förstår verkligen min rädsla. det är skönt att ha någon där samtidigt man så gärna vill ha någon utomstående att prata med. jag hade ju min psykolog men sist jag träffade henne så sa hon till mig att hon inte längre hade tid att hjälpa mig utan nu ska jag bli förflyttad till vuxen psyk istället men jag vet inte än. det är jobbigt att bara gå hemma när man behöver någon att prata med. men jag ska nog ta kontakt med en gammal präst jag hade som kurator när jag var yngre och se om vi kan träffas för prästen vet vad som har hänt mig genom åren och även nu detta med Thea. är man en hemsk människa genom att ibland komma på sig själv att man tänkt hemska saker om allt som har hänt de sista halvåret? jag kom fram till att jag har gjort de pga att jag fick inte in i mig själv riktigt att jag har varit med om allt detta förrän jag fick mina nya mediciner som hjälpte mig att dämpa min ångest då kunde jag bearbeta allt från början igen och även tänka igenom allt ännu en gång. det har verkligen mig på fötterna igen och att jag kan tänka på de lilla positivta som detta fick med sig. känns så konstigt att se tillbaka så men man måste för att inte gräva ner sig djupare än vad man redan är. jag tänkte även på detta är det någon mer som har misst sin ängel och är gravid nu eller har varit? kan inte du/ni dela med er någon som man kan ta med sig det vore jätte snällt. en sista sak innan jag ska försöka sova. jag är så stolt över min sambo att han står ut med allt som har hänt och även klara av att finnas vid min sida dag in och dag ut. alltid finns där när jag behöver dig. är så glad att jag har dig tänk snart har vi varit tillsammans i 2 år helt sjukt och ingen av oss trodde någonsin detta. du ville bara ragga på mig på krogen första gången och få hem mig på en one night stan eller hur det stavas men det fick du aldrig och jag som bara skulle ha dig som en sommarflört och det sket sig för oss båda vi blev fast för varandra och allt gick så snabbt. jag flyttade in till dig efter 7 dagar som vi dejta utan att vi officiellt var tillsammans och efter 3 månader förlovade vi oss efter 7 månader blev jag gravid med våran vackra ängel Thea och efter 7 månader flyttade vi till en ny lägenhet. och efter 17 månader friade du till mig. vi har hunnit med mycket under tiden vi har varit tillsammans och mycket mer kommer vi ha. ser verkligen fram emot alla kommande år tillsammans vid din sida för vi har gått igenom de allra svåraste någon kan gå igenom men ändå har vi stått kvar vid varandras sidor i vått och torrt. jag älskar verkligen dig du är mitt liv du är min själ utan dig är jag ingenting. du är mitt livs stora kärlek och bästa vän. vad som än händer mellan oss kommer jag alltid finnas vid din sida ovasett vad som kommer hända kan du alltid räkna med mig. älskar dig mest av allt. nu och för alltid vi <3
