knasbollenanna

där kom ångesten som en hård käftsmäll igen... när ska den sluta komma??? orkar inte med detta och behöva ljuga och säga till sambon som kommer hem på rasten att de inte är något.. vill inte att han ska vara orolig när han ska jobba vidare i natt... känner en sån stor klump i magen och mår super illa samtidigt.. inget roligt alls och jag vill bara sätta mig och skrika rätt ut all smärta men kan inte de för de är något som sätter stopp för de.. hur ska man komma vidare egentligen... mycket är väl att man oroar sig för framtiden hur den lilla knodden i magen ska klara sig eller inte... ja massa frågor som dyker upp...

sen fick jag även reda på att folk fortfarande rotar i mitt liv.. varför inte bara lämna mig ifred för jag orkar inte hela tiden bli påmind om vad som har hänt... usch jag blir så arg hur kan man göra så??? jag undrar hur påsken kommer sluta i egentligen... men de lär ju bara framtiden kunna visa sig... jaja... så är de...


ska nu försöka slappna av och sen försöka sova.. de är allt jag kan göra nu.. och hoppas allt blir bättre i morron...

sitter just nu och pratar med svärmor min.. och alla vi är livrädda för vad som kommer hända under denna graviditeten... hon skrev en sak som fick mig att brista... "Gud fick våran lilla thea men de får inte hända igen men den lill*" och de är sant... hur kan han göra en sån sak.. trodde de var en snäll men tydligen inte... jag är livrädd... usch nu kommer ångesten tillbaka.. jag är så rädd att något ska hända igen.. denna gången kanske de är min tur att få lämna och den lill* får stanna kvar... alla tankar snurrar och hela kroppen är utmattad... när ska allt bli bra igen??? usch

helgen har varit jätte roligt och underbar förutom all panikångest på nätterna... vi har haft våra underbara vänner här och haft mega roligt.. vet inte när jag skrattade så mycket som denna helgen.. och de kändes jätte skönt...

fredagen började med att sambon och hans gubbar skulle ha egen kväll och såklart fick dom de... men jag och en av dom andra tjejerna skulle vara chaffis till krogen men så blev de inte dom stannade hemma... haha så vi tjejer fick en idé att vi utmanar grabbar hahah =D och de gjorde vi.. vi eller rättare sagt grabbarna fick köra striptwister.. haha de var så att alla 5 grabbar som var med skulle stå tillsammans på mattan och flytta samtidigt men jaja de slutade med att 4 st killar fick sitta spritt språngande nakna i 1 timme.. haha jag har nog aldrig skrattat så mycket.. (men de kändes så skönt att äntligen få skratta)

lördagen var de dags att vi tjejer och barn fick vara med på riktigt... =) så vi hade en mysig dag allesammans med tacosmat och sen kolla på finalen i mello och myspys med andra ord... och barnen lekte med varandra...


så idag åkte alla hem... så nu ligger jag i soffan utslagen.. hehe... älskling fick åka och jobba... så nu blir de slappa för mig..

ligger hemma och är sjuk igen.. ligger med feber, ont i halsen, trött och allmänt nedstämd jag vet inte varför... har stora klumpar i bröstet och jag vill bara få gråta ut och ångesten växer snabbt... vad ska man göra för att få ut allt.. för två dagar sen slog de mig att de var 2 år sen jag tog sista farväl till min farfar och blev då påmind om allt som hände mellan oss... vi bråkade lite och hann aldrig bli sams och sen fick jag beskedet att du aldrig skulle överleva sista gången du var på sjukhuset... allt jag vill är att kunna få säga förlåt och de.. men jag vet att jag är förlåten men de skulle kännas så mycket bättre av att få hålla om dej och säga förlåt... jag älskar dej så otroligt mycket farfar glöm aldrig de... sen blir man även påmind om theas begravning och tänker att de är i fel ordning som allt hända man ska inte begrava ens barn de är helt fel... jag har börjat tänka tänk om jag måste göra de igen? hur kommer jag klara de då? men jag vet att min thea har de jätte bra tillsammans med min farfar som lär upp henne och ser till att hon har de jätte bra... dom håller ögonen på sig... saknar dej grymt mycket... glöm aldrig de och jag älskar dej <3

hur länge ska man behöva må såhär illa eller?? får inte behålla något längre och mina tabletter hjälper inte... fy faan säger jag bara... orkar inte ha de såhär... men de är väl så att vara gravid antar jag... men hur länge orkar man inte stå ut med...

men nog med de... denna helgen har varit jobbig tillräckligt... har varit fullrulle med andra ord... och hela kroppen skriker efter sömn man bara önskar att de skulle kunna vara så lätt att sova.. man drömmer massa mardrömmar och man får inte sova... jag önskar de kunde vara mycket lättare men inte... vad ska man göra för att kunna få sova tryggt igen???


jag längtar verkligen efter att få åka upp till norrland igen men ändå inte.. för mig så ser jag mig själv som en i familjen efter snart 2 år tillsammans men de verkar inte som de.. känner mig alltid som en gäst och känner mig grymt ensam... men jag åker endast upp för min älskling skull som behöver sin familj... ska inte klaga huvudsaken är att jag har mitt hjärta som jag älskar mest av allt...


nej nu snart kommer mitt hjärta hem på rast och sen blir de att försöka sova och hoppas att man kan bara....