mina änglar
Det finns många som verkligen man kallar för riktiga vänner.. Jag fick ett tips av en vän att.. Man har många kompisar som kommer och går och man har bara väldigt få riktigt vänner som du endast kan räkna på dina två händer och dina två fötter. jag inser verkligen dom orden för jag har verkligen hittat dom riktiga vännerna.
FAHE kommer alltid att vara vi. vi är starka nog med våra vänskapsrelation och visst har vi bråkat och grälat och tjafsat om saker men de har vi alltid löst på något sätt. Ni vet hur man ska få en person som är lite ledsen att le och bara skratta igen. Ni vet vilka ni är och jag hoppas ni förstår hur mkt ni betyder för mig. Önskar ni också kunde följa med men skönt att höra att ni har planerat att komma och hälsa på om min tripp till norge blir av. Det glädjer mig och jag hoppas att iframtiden att vi får våran resa som vi har talat om några gånger att få åka i väg till något varmt ställe och bara umgås och hitta på massa bus och göra staden lite osäker.. =) <3
Det finns mycket i livet man glädjer sig åt och mycket som gör ont i en. Igår natt var en sådan dag som gjorde verkligen ont i hjärtat på mig. Jag fick tag i en vän jag har känt i 4 år om inte mer och talade om varför jag mådde som jag mådde. Han hade aldrig kunnat gissa sig till vad som har hänt i mitt liv och hur jag har lyckas undanhålla de sopas mkt.. han blev verkligen chockad och han förstod att jag längtade att få komma bort och bara resa.. tack ännu en gång att du fanns vid mina sida och jag längtar verkligen till när du kommer hem. <3
Det är mycket bitar man inte trodde man skulle verkligen uppskatta. Typ 2006 på hösten när man skulle börja en ny skola med nya människor. och fick reda på att man bara skulle gå med massa tjejer. jag tänkte detta kommer jag aldrig klara jag vill sluta. jag har aldrig gått bra överrens med tjejer tidigare efter som jag har alltid varit mer pojkflicka och alltid umgås med killar. 2006 var ett ganska bra år att gå i den klassen men 2007 blev bara värre och värre. jag hade verkligen ingen jag kunde prata med. men efter vi hade varit på kolmården andra gången så gick de lättare att börja prata med några men jag säger då de att sista året vi hade tillsammans var de bästa någonsin. vilka minnen vilka knäppa dagar vi hade tillsammans men vi var verkligen en klass för sin smak och aldrig hade dom någonsin trott att de skulle bli så bra. vi höll oftas sams och hade aldrig några stora bråk utan det gick bra till slut. Sedan kom den dagen alla vi fruktade. 30 april 2009 den dagen som vi skulle ge oss ut i det stora livet och bli mer vuxna och ta mer ansvar för våra handlingar. Hur skulle man klara sig nu när man hade lyckas få den tryggheten som fanns i klassen. Men jag såg de som en utmaning att vilka var verkligen dom där riktigt vännerna man gick med i samma klass i under 3 år vilka hör man av sig till vilka pratar och träffar man. Det kan man inte veta nu eftersom de bara gått sådan liten tid av egentligen hur stort livet är. men jag har nog verkligen hittat dom där riktigt vännerna som jag kommer hålla mig till och dom jag verkligen litar på.. tack ännu en gång för den otroliga upplevelsen med NP 306 B <3
FAHE kommer alltid att vara vi. vi är starka nog med våra vänskapsrelation och visst har vi bråkat och grälat och tjafsat om saker men de har vi alltid löst på något sätt. Ni vet hur man ska få en person som är lite ledsen att le och bara skratta igen. Ni vet vilka ni är och jag hoppas ni förstår hur mkt ni betyder för mig. Önskar ni också kunde följa med men skönt att höra att ni har planerat att komma och hälsa på om min tripp till norge blir av. Det glädjer mig och jag hoppas att iframtiden att vi får våran resa som vi har talat om några gånger att få åka i väg till något varmt ställe och bara umgås och hitta på massa bus och göra staden lite osäker.. =) <3
Det finns mycket i livet man glädjer sig åt och mycket som gör ont i en. Igår natt var en sådan dag som gjorde verkligen ont i hjärtat på mig. Jag fick tag i en vän jag har känt i 4 år om inte mer och talade om varför jag mådde som jag mådde. Han hade aldrig kunnat gissa sig till vad som har hänt i mitt liv och hur jag har lyckas undanhålla de sopas mkt.. han blev verkligen chockad och han förstod att jag längtade att få komma bort och bara resa.. tack ännu en gång att du fanns vid mina sida och jag längtar verkligen till när du kommer hem. <3
Det är mycket bitar man inte trodde man skulle verkligen uppskatta. Typ 2006 på hösten när man skulle börja en ny skola med nya människor. och fick reda på att man bara skulle gå med massa tjejer. jag tänkte detta kommer jag aldrig klara jag vill sluta. jag har aldrig gått bra överrens med tjejer tidigare efter som jag har alltid varit mer pojkflicka och alltid umgås med killar. 2006 var ett ganska bra år att gå i den klassen men 2007 blev bara värre och värre. jag hade verkligen ingen jag kunde prata med. men efter vi hade varit på kolmården andra gången så gick de lättare att börja prata med några men jag säger då de att sista året vi hade tillsammans var de bästa någonsin. vilka minnen vilka knäppa dagar vi hade tillsammans men vi var verkligen en klass för sin smak och aldrig hade dom någonsin trott att de skulle bli så bra. vi höll oftas sams och hade aldrig några stora bråk utan det gick bra till slut. Sedan kom den dagen alla vi fruktade. 30 april 2009 den dagen som vi skulle ge oss ut i det stora livet och bli mer vuxna och ta mer ansvar för våra handlingar. Hur skulle man klara sig nu när man hade lyckas få den tryggheten som fanns i klassen. Men jag såg de som en utmaning att vilka var verkligen dom där riktigt vännerna man gick med i samma klass i under 3 år vilka hör man av sig till vilka pratar och träffar man. Det kan man inte veta nu eftersom de bara gått sådan liten tid av egentligen hur stort livet är. men jag har nog verkligen hittat dom där riktigt vännerna som jag kommer hålla mig till och dom jag verkligen litar på.. tack ännu en gång för den otroliga upplevelsen med NP 306 B <3
Kommentarer
Trackback
