knasbollenanna

Vad ska man göra när man känner sig bort glömd av någon man älskar?

Vad ska man göra när man känner sig som ingen ser än? Vad ska man göra för att folk ska kunna se än? Varför kan inte alla bara acceptera att man är olika. Jag känner mig ofta bort glömd av kompisar/nära och kära. Varför ska man behöva känna sig som de? Varför just de man tror är kompisar ska glömma än bara för att man kanske inte alltid mår bra och behöver vara för sig själv en dag?

I dagens samhälle är det nog många som känner sig bortglömd men inte vågar säga eller visa de tydligt för dem de skulle vilja de för. Ofta är det en person som alltid går ensam eller pratar inte inför klasskompisar eller ens vågar visa sig för människor som alltid stannar inne framför datorn/TV eller gör något annat bara för att komma bort. Om det vill sig riktigt illa så vill de begå självmord. Många ungdomar gör så i dagens samhälle. Jag känner många människor som jag ser går ensamma på raster i skolan eller alltid sitter inne framför datorn och TV. Men jag försöker ändra på deras sätt att se på situationen och försöka göra så de kan framhäva att de känner sig glömda och skapa vänskaps relationer så.

Jag har känt mig bortglömd av kompisar och nära och kära. Jag har aldrig haft en riktig vän förrän jag började 9:an på Teglaskolan i skara. Där träffa jag en tjejkompis som jag bråkade hur mycket som helst med. Vi hatade varandra från början men idag är vi bästa kompisar tror jag. Jag vet inte, har inte sett henne sen vi slutade skolan knappt kanske bara 2-3 gånger. Efter 9:an flyttade jag upp till Töreboda för att studera vidare till djurvårdare. Jag tänkte där kommer hela mitt liv förändra allt och jag kommer att skaffa mig många nya vänner. Jag trodde mina nya klasskompisar var kompisar till mig men de visade sig att många av dem var falska. Till och med dem jag inte trodde det om. Men jag hittade en tjej kompis som jag är bästis med. Hon och hennes pojkvän hjälpte mig när jag behövde mest med hjälp. De tog i mot allt jag gjorde mot dem jag sa saker som jag inte menade gjorde saker jag ångrar jag har gjort. De kunde förlåta mig. För de insåg att jag inte menade något utan fick ut allt jag bar inom mig kom ut. Men jag önskar att de inte skulle komma mot dem men tyvärr gjorde det. Men jag kan bara be om ursäkt för de jag har gjort och hoppas de kan förlåta mig och de har de verkligen gjort för idag gör vi allt ihop. Jag vet att ni kommer att läsa detta och jag vill bara be er två om förlåtelse för att jag kanske har skadat er eller sårat er. Vi skrattar och gråter ihop. Sådana är riktiga vänner som är guld värda skulle aldrig vilja skiljas ifrån dem. Ingen kommer att lyckas förstöra våran vänskap någonsin.

För 3 månader ungefär den 1 maj träffade jag en kille eller jag har rättare sagt känt honom ungefär 2 år innan han och jag vågade ta steget närmare varandra. Vi har nu vart tillsammans 3 månader och 1 vecka ungefär. Under de månader har vi vart ifrån varandra rätt så mycket p.g.a. olika saker. Men när det finns mobil eller mail så kan man höra av sig minst en gång per dag för att se att den andra mår bra. Det gjorde vi mycket i början av våran relation men nu det sista känns de som jag är bortglömd när vi är ifrån varandra. Snackar knappt med varandra och de känns som de alltid är jag som tar kontakt först. Men jag vet inte jag kanske ser det helt fel och de hoppas jag att jag verkligen gör. Jag älskar han verkligen och inte vill jag mista honom. Men man ska inte heller må dåligt i ett förhållande utan att man ska snacka om saker som man tycker verkar skumt. Eller så är det bara så att de känns fel för att jag saknar han så otroligt mycket. Vi har ju vart ifrån varandra ungefär 1½ månad eller vi har setts en dag men inget mer. Jag har känt mig väldigt bortglömd för jag har knappt hört något från honom utan jag har fått ringa först eller skickat SMS. Det har vart väldigt sällan han gör de eller så är det p.g.a. hans kompisar som säger något till honom att jag bara ringer och stör. Jag vet inget för han har inte sagt något till mig och jag vill ha en förklarning. Men fråga är när ska jag få det tro? För jag orkar inte vänta hur länge som helst för att få svar.  Jag hoppas helgen kommer att ändra på min oro på våran relation. För när jag har ringt så känns de alltid som att jag stör och efter vi snackat en minut säger han att han inte hinner med mig just nu. Då känns de som jag är ett problem för honom och jag vill inte att han ska må dåligt av det.  

Med detta vill jag att ser du någon som är ensam på rasterna i skolan eller känner du någon som känner sig bortglömd. Ta tag i personen och säg "hej jag vill vara din vän" eller något annat som du hade blivit glad att höra om det hade vart du. Jag har berättat min historia och jag hoppas kunna dela med mig av det. Med mina sista ord vill jag säga. Du är inte ensam och inte bortglömd. Det finns alltid en hos dig.

Ta vara på er.

Många änglakramar Anna