jag älskar dej
jag älskar dej så otroligt mycket.. men det är inte lätt när du säger så fort det är något dumpa mig eller lämna mig.. jag vill att allt ska vara bra igen men jag mår sopas dåligt just nu att bo hemma.. jag vet inte vart jag ska ta vägen.. helst så långt bort som möjligt där ingen kan få tag i mig.. för allt jag säger eller tycker blir bara fel.. jag kan inte bli gravid så länge jag bor hemma..
det är mkt som jag har i tankarna och jag vill inte mista dej.. men just nu känns de som vi bara bråkar och bråkar.. jag vet inte vad som behövs göras nu? önskar jag inte hade sagt något utan bara lyssnat som jag gjorde förr.. inte sa något av de jag tycker utan lyssnat på vad andra vill då hade de inte blivit något bråk alls.. börjar allt baka in längre och längre in i min gaderob igen för att slippa få skit.. slippa göra dej ledsen och besviken.. önskar jag kunde accpetera allt.. men jag är inte som jag var förr.. neb så fort de händer något så bakar jag nu..
tänker massor på en vän som är väldigt sjuk.. vill att hon ska bli frisk så jag kan få träffa henne och skratta och få må bra igen.. vill inte mista dej.. du vet att jag alltid kommer finnas för dej.. älskar dej så otroligt mycket..
det är mkt hemma.. jag är 20 år har inget jobb bor hemma på ett vardagsrums golv.. mår skit för de.. känns som jag aldrig kan få stå på egna ben.. vill kunna känna mig vuxen och inte som något barn.. men så blir man påvärkad av de minsta lilla irriterad sitation och så går de ut över andra... speciellt har de drabbat dej men det har inte varit meningen men jag är dum i huvudet jag erkänner detta...
vad mer ska jag säga?
