knasbollenanna

varför ska man känna sig i vägen hela tiden och att man bara vill skjunka under jorden där man inte känner sej i vägen.. vill kunna känna mig uppskattad för de jag gör för andra men så känner jag inte nu.. känner mig bara som ett stort svart moln som bara är ivägen... snyft... men men så är de väl att någon måste vara de också.. tråkigt att när man precis börjar bli lycklig så blir de så.. men så är de... får se hur länge jag orkar stå ut bara... hoppas tankarna kan försvinna..