knasbollenanna

när ska allt vända och bli en asfalterad väg igen och inte bara en lång och krokig krusväg.. vad är de som väntar de framför? jag orkar inte ha de såhär mera och vara ledsen och gråta mig tillsömns varje natt av saknad och längtan.... saknar min ängel så otroligt mycket varför blev just jag drabbad av de hela?? varför alltid jag som råkar ut för sådana här saker.... när ska de få bli min tur att få må bra.... de gör ont i mig och än idag så tittar man sig i spegel och tror att de var i juli man såg magen och kände alla sparkar.... men de rör sig inte alls och de finns ingen mage kvar... tårarna rinner så de svider i skinnet på kinden för att man gråter så mycket... sen är även saknaden av min man som alltid jobbar 24 timmar om dygnet vad jag än säger och hur jag mår så blir allt bara fel... vem fan ska jag kunna prata med och bara få gråta ut hos? när ska allt få bli till de normala igen...

jag orkar inte mera... är rädd att de ska komma ett stup en dag och man tvingas hoppas för de finns inte någon annan utväg ur allt detta... jag är mycket starkare än vad jag var för 1 år sen men ändå.. känns som jag är på samma väg och går igen.. känner igen detta stället och allt... vad ska jag göra för att vända?