nu känns de

nu känns de som allt kommer vända man kan ju alltid hoppas i alla fall... men ändå kommer rädslan att allt ska gå fel igen.. jag orkar inte fler motgångar jag har haft tillräckligt många i mitt liv... eller vad säger ni som känner mig?? allt ska hända mig på ett eller annat sätt... de var en kompis till mig som berättade att jag tillhör nog dom 10% av befolkningen som har mest otur i sina liv och de kan jag verkligen hålla med om... men man önskar att någon gång ska de ändras i ens liv och allt ska gå mot de positiva.... men rädslan finns och tankarna finns också att något kan hända igen...


nu har jag fixat i ordning allt med thes minnes hylla... de känns skönt att man klarar de till slut och att de blev bra också... men tårarna rann för man saknar henne så otroligt mycket.. min vackra ängel... men jag vet att hon har de bra hos alla andra änglabarn och alltid finns med mig... men jag vill så gärna få pussa och krama henne igen.... men vi kommer ses igen de är jag säker på plus jag vet att man farfar har ögonen på henne och kramar om henne och ger henne all den kärlek som hon ska ha...


men min underbara ängel ha skänkt en gåva till mig nu och jag hoppas att de kommer bli bra denna gången och att man slipper må dåligt ännu en gång... nu tycker säkert några som löser detta att det är löjligt ifrån min sida men jag tror att de är så... och jag får skriva exakt vad jag vill... sen tycker jag de är roligt att så många tar del av min historia jag har att berätta men tråkigt att man inte får några kommentarer eller något sänt någon tanke mot en som gör att de känns rätt att skriva.. men för mig känns de skönt att få skriva av sig och hoppas att man bidrar med något positivt till andra där ute som sitter och läser... för jag tror de betyder något för er med och man får en annat tanke att tänka på hur snabbt ett liv kan ändra sig... för mig ändrades allt.... verkligen allt... för man ser i fram emot allt så otroligt mycket och så tas allt ifrån en på en 5 öring.. men jag är så otroligt tacksam för alla våran vänner som verkligen finns där och stöttar oss med dina famnar och även såklart våra familjer... men jag tror de är lättare att prata med en vän än en i familjen för dom är påverkade på ett helt annat sätt... de är vad jag tror... =)


nu längtar man tills på onsdag och håller verkligen tummarna att allt ska se bra ut... så att de inte är något tråkigt besked man får... men man försöker tänka positivt i alla falll...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0