knasbollenanna

om 3½ vecka är jag två barns mamma, de hade jag ju aldrig kunnat tro.. jag längtar så otroligt mycket jag satt en dag nu i veckan och kollade igenom alla dina kläder i fall de saknas något jag behöver handla innan du kommer och de var lite byxor som behövs såg jag, men samtidigt hittade jag din systers kläder och då bröt jag ihop totalt.. tycker allt ä jobbigt och jag är livrädd att jag ska mista dig också... rädslan börjar ta över försöker se framåt men de är väldigt svårt önskar de var mycket lättare...önskar de fanns någon jag kunde prata med som verkligen förstod mig utan att säga hela tiden emot utan bara förstå och lyssna...

 

 

många tankar kommer och värre blir de, ångesten blir bara starkare och starkare och jag vet inte hur jag ska hantera den jag har ingen aning.. jag försöker prata med min sambo men som aldrig kan förstå hur jag känner utan ska hela tiden komma med något annat i vägen... vad jag än gör är bara fel... jag ska hela tiden offra mig för att kunna spendera så mycket tid som möjligt till dej men du kan aldrig göra de utan kommer med undanflykter som du riktar mot mig... när kan vi två bara umgås? säg de till mig.. eller så tycker du inte att de är kul att umgås med mig längre bara när andra är med.. de är nog ända gången jag ser dig glad och lycklig just nu.. varför kan du inte vara de med mig för?? eller så har min magkänsla rätt...

 

jag vill finna tillbaka till min trygga punkt där jag känner mig trygg och inte osäker och rädd hela tiden så fort jag säger något...