varför kommer dom?

varför kommer alla tankar hela tiden för? varför kan dom inte bara försvinna.. så fort man ser en film som handlar om död eller har en begravning med så tänker jag direkt på din min vackra ängel.. de gör så ont i mig.. jag saknar dej så otroligt mycket... tårarna rinner varje natt... så fort din pappa har somnat så kommer dom.. vill inte visa han hur ledsen jag är jämnt... och hur dåligt jag innerst inne mår... jag vet att han saknar dig lika mycket och att vi älskar dig så otroligt mycket... allt vi vill är att få tillbaka dig och att du ska vara här hos oss... du skulle ha varit lite mer än 7 månader nu... vart tar tiden vägen?? vi fick aldrig se dej le eller gråta vi fick aldrig chansen som vi hade velat... vi fick aldrig ta med dej hem till oss och du fick sova tätt intill oss och vi fick aldrig höra dina andetag... jag försöker vara stark hela tiden och försöker se fram emot livet men de är jätte svårt för jag vågar aldrig hoppas något längre... jag vet hur snabbt något kan tas ifrån en... jag vill så gärna att allt ska läka och att jag ska orka mera men när kommer de någonsin att göra de??? orkar inte leva med sån smärta i mitt hjärta mera hur länge orkar man?

jag försöka se glädjen i att du ska få en lillasyster eller en lillebror men jag vågar inte se den glädjen.. vågar inte se i fram emot de... är så rädd att mista den lill* och att jag aldrig kommer få se den växa upp som jag aldrig fick med dej min ängel... de gör så ont i mig... önskar att allt ska gå sin väg och jag tror att du min vackra thea vakar över att allt ska gå bra...

jag älskar dig så otroligt mycket thea... du är allt för mig... jag vet att din pappa älskar dej också så otroligt mycket och han saknar dig massor... de märker jag på honom men han säger inget.. jag tror mycket varför vi inte pratar är för att vi är jätte rädda för allt som kan ske.. förlåt gumman..

ja jag är mellan v 10-12 tror vi på ett ungefär men de finns många tankar som slår mig att jag bara kommer få behålla detta miraklet i max 22 v till.. de känns så hemskt att tänka så.. jag vill inte ha dom här tankarna jag vill inte försöker inte tänka på dom... önskar de fanns någon att prata med men vem? vem kan förstå hur jag känner och tänker?
vem??


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0