tittar på film och blir på mind om hur det var när thea försvann ifrån oss och när begravningen var... hur man såg den lilla vita kistan som sänktes ner... och tårarna bara rinner... varför ska man hela tiden koppla ihop allt man ser,hör,gör eller läser om så tänker man på thea... allt jag vill är att hon kommer tillbaka... saknar henne så otroligt mycket... kollar just nu på en gammal serie barnen på luna... livet är så orättvist.. att barn mister sina föräldrar när dom är så unga... och så tänker jag nu mitt liv inte rättvist jag miste min dotter.. min dotter som inte ens hann med att leva med oss har på jorden.. det är så orättvist... jag vill att hon ska komma tillbaka... orkar inte med denna sorgen mera... hur ska man orka? jag har ingen aning... jag vill bara få må bra igen och slippa må såhär med konstant rädsla i kroppen... varför just vi varför vad har vi gjort för ont för att bli bestraffade på detta sätt... jag älskar dig min vackra dotter... jag hoppas att alla tar hand om dig väl... vi älskar dig jag och din pappa.. vi saknar dig så otroligt mycket... <3
