du säger att jag missunnar dig att vara glad och lycklig hela tiden... jag undrar vem som gör vad.. du säger att jag ska ändra på mig för att gör folk mer nöjd.. visst gör man något som sårar så ska man ändra på mig självklart.. men nu har de gått sopas långt att vad som än händer så är de alltid mitt fel i dina ögon.. jag vågar inte ens öppna käften... jag vågar inte skämta längre jag vågar inte göra något för de känns som jag har en hök som bevakar varje steg jag har.. låg fattar inte vad jag har gjort dig för att du ska behandla mig som skit... jag har ställt upp på dig till 110% och är detta tacken man får då? att behöva gå runt med ångest varje dag gråta sig tills sömns varje dag eller inte kunna sova alls.. vad är de jag har gjort som är så fel i dina ögon.. jag vågar inte ens skämta med min egna sambo förrän jag får höra att jag ger elaka pikar men gör någon av er andra det så är de helt okej men så länge inte jag säger något.... så fort jag frågar dig så vänder du allt mot mig att de är mitt fel... jag fattar inget utan får då höra att jag är sur eller grinig... jag vill veta sanningen nu... jag och min sambo har öppnat upp vårat hem åt dig vi har hjälpt dig med allt och är detta tacken för de... du vet inte något om hur jag mår du vet inget om mig längre för jag vågar inte prata med dig längre.. och du säger att vi är bästa vänner.. trodde då inte man behandlade varandra såhär...
