Utkast: Jan. 04, 2015
lyckats igen
nu har jag lyckats igen bara för att jag inte kan hålla min käft stängd.. jag lyckades göra dig besviken och ledsen och de var ju de sista jag ville nu.. orkar inte ha mer ångest än vad jag redan har dygnet runt men ändå lyckas jag alltid på något sätt att få personer i min närhet ledsna... vet inte längre vad jag ska göra och inte göra för vad jag än väljer så blir alltid någon ledsen.. jag har även mist en av mina närmsta vänner eller inte mist heller men glidit ifrån jätte mycket och de tycker jag är otroligt tråkigt och ledsamt men samtidigt vågar jag ju inte lita fullt ut längre eftersom du har tagit tillbaka en viss person i ditt liv som har hotat mig x antal gånger så jag vet inte längre vart jag har dig...
jag undrar när jag vågar vara mig själv igen där jag kan prata med personen som jag alltid känner mig trygg hos men de kan inte jag längre jag är rädd att säga något för så fort jag gör de så tänder de till och jag får blickar eller så blir de bråk eller så blir du arg.. jag vet inte längre vem jag ska prata med... allt jag vill är att bli lycklig igen men inte ens de vågar jag för så fort jag försöker vara de så blir jag alltid nertryckt på något vis som att du vill att jag ska må dåligt.. jag försöker göra allt för dig men inte ens de märker du.. jag kan inte rå för saker som har hänt de sista men ändå är de jag som får stå och ta all skit... jag undrar vad jag gör för fel i dina ögon.. varför kan jag inte få känna mig älskad på flera sätt längre än på bara ett?? de är inte vad jag kallar ett förhållande eller kärlek direkt.. kanske mer som en vänskap? är vi endast tillsammans för våran dotters skull eller varför är vi de?? många tankar som snurrar och jag vet att du kommer läsa allt jag skriver nu och antagligen kommer jag få skit för de men jag måste på något sätt få ur mig allt nu innan jag bryter ihop fullständigt.. samtidigt säger du att du lyssnar på allt jag säger men de gör du inte du lyssnar inte ett dugg men säger någon annan en sak då lyssnar du och gör tvärtemot vad jag har sagt och då blir de bråk.. och sen säger du jämnt till mig att du finns alltid där men när jag verkligen verkligen behöver dig så finns du aldrig... jag känner mig så otroligt ensam jag kan inte ens beskriva de hur jag har de.. eller ens sätta ord på de men inte ens de märker du.. jag vet att jag har tjatat om de jag lovade dig att vi skulle göra men jag blev sjuk men jag mår verkligen skit för de för jag HATAR att bryta ett löfte.. men inte ens de kan du förstå eller hur frustrerande de är att veta att man är ogillad av några i din familj de känns verkligen som dom försöker finna felen på mig men inte se de som jag är bra på.. jag vet inte hur jag ska kunna få dej att förstå utan att du ska bli sur arg besviken eller irriterad... jag önskar jag hade någon att prata med så jag kunde få bli lycklig just nu... känner mig endast uppskattad av våran dotter annars känner jag mig så otroligt ensam... snälla förstå mig någon gång... vill bara kunna få höra hur mycket jag betyder inte genom att jag tjatar om att jag behöver mer kärlek jag vill att du ska visa de spontant... eller vilja hitta på något med mig eller vad som helst... alla människor behöver känna sig uppskattad..jag försöker visa de varje dag för dig men inte ens de ser du... vad mer ska jag göra? jag orkar snart inte mera... jag kämpar och kämpar men snart är min starka vilja och glöd slut...
jag undrar när jag vågar vara mig själv igen där jag kan prata med personen som jag alltid känner mig trygg hos men de kan inte jag längre jag är rädd att säga något för så fort jag gör de så tänder de till och jag får blickar eller så blir de bråk eller så blir du arg.. jag vet inte längre vem jag ska prata med... allt jag vill är att bli lycklig igen men inte ens de vågar jag för så fort jag försöker vara de så blir jag alltid nertryckt på något vis som att du vill att jag ska må dåligt.. jag försöker göra allt för dig men inte ens de märker du.. jag kan inte rå för saker som har hänt de sista men ändå är de jag som får stå och ta all skit... jag undrar vad jag gör för fel i dina ögon.. varför kan jag inte få känna mig älskad på flera sätt längre än på bara ett?? de är inte vad jag kallar ett förhållande eller kärlek direkt.. kanske mer som en vänskap? är vi endast tillsammans för våran dotters skull eller varför är vi de?? många tankar som snurrar och jag vet att du kommer läsa allt jag skriver nu och antagligen kommer jag få skit för de men jag måste på något sätt få ur mig allt nu innan jag bryter ihop fullständigt.. samtidigt säger du att du lyssnar på allt jag säger men de gör du inte du lyssnar inte ett dugg men säger någon annan en sak då lyssnar du och gör tvärtemot vad jag har sagt och då blir de bråk.. och sen säger du jämnt till mig att du finns alltid där men när jag verkligen verkligen behöver dig så finns du aldrig... jag känner mig så otroligt ensam jag kan inte ens beskriva de hur jag har de.. eller ens sätta ord på de men inte ens de märker du.. jag vet att jag har tjatat om de jag lovade dig att vi skulle göra men jag blev sjuk men jag mår verkligen skit för de för jag HATAR att bryta ett löfte.. men inte ens de kan du förstå eller hur frustrerande de är att veta att man är ogillad av några i din familj de känns verkligen som dom försöker finna felen på mig men inte se de som jag är bra på.. jag vet inte hur jag ska kunna få dej att förstå utan att du ska bli sur arg besviken eller irriterad... jag önskar jag hade någon att prata med så jag kunde få bli lycklig just nu... känner mig endast uppskattad av våran dotter annars känner jag mig så otroligt ensam... snälla förstå mig någon gång... vill bara kunna få höra hur mycket jag betyder inte genom att jag tjatar om att jag behöver mer kärlek jag vill att du ska visa de spontant... eller vilja hitta på något med mig eller vad som helst... alla människor behöver känna sig uppskattad..jag försöker visa de varje dag för dig men inte ens de ser du... vad mer ska jag göra? jag orkar snart inte mera... jag kämpar och kämpar men snart är min starka vilja och glöd slut...
nu ber jag till gudarna
nu ber jag till gudarna att allt kommer gå vägen, ni finns i mina tankar och håller alla tår och fingrar jag äger och har att allt ska bli bra nu... vi finns för er de är bara att säga till vad vi ska göra så gör vi detta.. inga problem.. säg bara till.. ni har ett litet mirakel så de kommer gå vägen de vet jag... min vackra ängel kommer se till att de blir bra...
blir sviken av dem jag inte trodde de om
blir sviken av de människor i mitt liv som jag inte trodde de om.. trodde verkligen inte detta men de blir jag tydligen.. men jag ska alltid ställa upp och stötta men när jag behöver de måste jag tigga om de.. nej tack de klarar jag mig bra utan..
en av mina vänner som jag hjälpte i somras när hennes så kallade bästa vän snackade om henne till mig berättade jag allt fast jag visste att jag skulle få ett helvete av henne som snackade men jag brydde mig inte för jag anser är man vänner så berättar man de man får höra... när jag väl hade berättat allt blev jag hotad ett antal gånger och då sa hon upp kontakten men hon som hade pratat för hon hotade mig.. de tycker jag är bra gjort och klagar inte på de.. men nu ett par månader senare kommer hon med svansen mellan benen och ber om ursäkt och då ska allt vara glömt.. så nu är dom bästa vänner och nu ska jag vara boven i de hela.. nu ska jag behöva låsa min dörr varje dag pga rädsla för att hon springer här utanför.. kul nej tack du nu kommer jag verkligen försöka flytta härifrån... trodde de sista om dej och du tycker de är okej att hon håller på såhär... de kallas ju verkligen för vänskap... den vänskapen kan jag vara utan.. tänker endast ha positiva människor runt mig och inte negativa...
sen nu så vänder sig min sambo emot mig för han tycker jag är barnslig för allt detta och jag är verkligen ledsen och sårad men jag får inte visa de utan ska alltid visa de glada... men jag ska alltid stötta andra men varför kan inte jag få vara ledsen en ända gång och verkligen få ur mig all ilska nej då är de fel.. tack så mycket för de stödet...
en av mina vänner som jag hjälpte i somras när hennes så kallade bästa vän snackade om henne till mig berättade jag allt fast jag visste att jag skulle få ett helvete av henne som snackade men jag brydde mig inte för jag anser är man vänner så berättar man de man får höra... när jag väl hade berättat allt blev jag hotad ett antal gånger och då sa hon upp kontakten men hon som hade pratat för hon hotade mig.. de tycker jag är bra gjort och klagar inte på de.. men nu ett par månader senare kommer hon med svansen mellan benen och ber om ursäkt och då ska allt vara glömt.. så nu är dom bästa vänner och nu ska jag vara boven i de hela.. nu ska jag behöva låsa min dörr varje dag pga rädsla för att hon springer här utanför.. kul nej tack du nu kommer jag verkligen försöka flytta härifrån... trodde de sista om dej och du tycker de är okej att hon håller på såhär... de kallas ju verkligen för vänskap... den vänskapen kan jag vara utan.. tänker endast ha positiva människor runt mig och inte negativa...
sen nu så vänder sig min sambo emot mig för han tycker jag är barnslig för allt detta och jag är verkligen ledsen och sårad men jag får inte visa de utan ska alltid visa de glada... men jag ska alltid stötta andra men varför kan inte jag få vara ledsen en ända gång och verkligen få ur mig all ilska nej då är de fel.. tack så mycket för de stödet...
i morron ska man till läkaren
i morron ska man till läkaren på återbesök efter att man insjuknade för 1 månad sedan... känner hur ångesten och paniken kommer över en... alla tankar snurrar är de nu man ska få dödsdomen? ja ni som inte vet de så den 18 oktober så insjuknade jag allvarligt och var nära på att misa mitt liv.. jag som bara trodde de handlade om gallsten och inget annat men vad jag hade fel. jag hade vid 2 tillfällen åkt in med amulans till KSS i skövde med sådan kraftig magvärk men dom skickade hem mig igen genom att äta alvedon och uppsöka vårdcentralen för vidare utredning.. men jag hann aldrig.. de började redan den 17 oktober med att vi skulle åka till varberg pga begravning inom familjen när vi står och packar in de sista i bilen så får jag ett kraftig anfall med magen och åker snabbt ner till vårdcentralen där dom gav mig smärtlindring och tog även nya prover som jag skulle få svar på inom ett par dagar, jag frågade då läkaren om jag fortfarande kunde åka ner till varberg och de var helt okej.. hela den dagen hade jag lite ont i magen som slags magkatarr och kunde inte äta eller dricka utan att må väldigt dåligt.. dagen gick och på natten blev jag sämre och började kräkas sen fick jag försöka väcka sambon som i sin tur ringde efter en ambulans som kom. dom gav mig smärtlindring men den hjälpte inget utan fick åka med ill fart till sjukhuset i varberg, väl inne på sjukhuset så gick de jätte snabbt. både sköterskor och läkare stod berädda när jag kom och satte nål och gav smärtlindring och dropp och sen togs de massa prover och snabbt där efter blev jag skickad upp till skikt röntgen där även våran sköterska följde med för jag var väldigt dålig.. sen var de snabbt ner till akuten igen och efter en bara en liten stund kom läkaren in och sa att de var både goda och dåliga nyheter. de bra var att jag redan var på sjukhus och de dåliga var att dom hade upptäckt en blodpropp i min ena lungan som var väldigt stor och att jag även hade en stor infektion i min bukspotkörtel och sen genom proverna kunde konstatera att jag hade väldigt förhöga värden på min lever och som var på gränsen till att lägga av.. så då blev de snabb behandling med olika läkmedel och sen de som var mer bra var de att jag kunde andas själv för vid en sådan blodpropp som jag hade skulle jag inte kunna syresätta mig själv men de gjorde jag.. så läkarna trodde att nu när jag väl fick hjälp att allt skulle bli bra igen.. blev inlagd då på sjukhuset i varberg där jag inte fick ha min dotter hos mig och bara de gjorde så att jag hade konstant ångest men fick lugnandemedel för detta men hade ändå paniken att jag aldrig mer skulle få se henne.. jag låg på varbergs sjukhus i 5 dagar innan jag kunde transporteras till KSS i skövde som jag ytligare 1 vecka fick ligga på men där fick jag ha min dotter hos mig..min sambo bodde hos mig hela tiden på sjukhuset även i varberg.. dom visste inte hur de skulle gå och när jag hade kommit till KSS i skövde så blev jag plötsligt sämre och där dom då satte in ännu mera mediciner för att få mig att överleva.. men jag klarade mig och tillslut fick jag åka hem.. men väl hemma hade jag fortfarande väldigt ont och mådde inget vidare och gör fortfarande inte detta.. idag äter jag smärtstillande för magvärken och får även sprutor varje kväll i magen för blodförtunnande..
jag försöker se de positiva i att jag klarade mig men varför ska jag hela tiden råka ut för allt? vad har jag gjort för ont för att jag ska bli drabbad... men nu har de gått en månad sen jag insjukna och ska i morron till läkaren och få en ny koll och se vad dom kommer fram till.. är väldigt rädd för vad som kommer hända och hur allt kommer ske i fall de ser bättre ut eller om de har blivit sämre igen... ångest på högsta nivå.. men de som är skönt är att mamma kommer följa med mig in så jag har en trygghet med mig.. sambon ska ut och jaga så då får mamma följa med och sen ska vi ha en hel dag tillsammans och även min lilla prinsessa ska få följa med och bli lite bortskämd av mormor.. =)
jag bara önskar att allt kunde vända snart och allt bli bra och att jag kan få börja njuta av att vara mamma åt min lilla prinsessa för de känns som jag har missat så otroligt mycket redan fast hon bara är 2 månader gammal.. samtidigt är de skönt att jag blev sjuk nu och inte senare för hur hade jag klarat de då? men de är så skönt att jag har min sambo som alltid ställer upp där för mig och hjälper mig med de jag behöver ha hjälp med..för jag får inte anstränga mig något utan ska vila så mycket jag bara kan men de är inte så lätt när man har ett barn bara på 2 månader som man ska ta hand om..
jag vet inte hur jag hade klarat mig så långt med detta om jag inte hade haft min underbara familj som stöttar mig i allt jag göra.. hur jag hade orkat kämpa annars det är ni som har gjort så att jag orkar fast jag har fått många återfall med magen och allt... ni gör mitt liv värt att leva.. jag hade verkligen inte klarat de utan er.. älskar er så otroligt mycket.. vill aldrig mista er någonsin.. tack för att jag får vara en del av era liv... <3
detta är så intressant
detta är intressant asså fick veta idag att två stycken jag inte ens umgås med eller pratar med försöker sätta ditt mig hela tiden med olika saker.. lycka till säger jag bara ni kommer inte kunna knäcka mig eller min familj.. ni är bara löjliga och vill ni spilla eran tid och energi på de så varsegod jag bryr mig inte.. men en sak ska ni veta en vacker dag så kanske de drabbar er tillbaka.. jag tänker inte spilla min tid och energi på er i alla fall... men en sak är jag verkligen glad för men verkar skada andra förstår verkligen inte varför men att jag och en annan har idag börjat få rättsida på våran vänskap igen och börjat prata och sagt att vi ska glömma de som har varit och gå vidare och ta vara på de vi har nu och de är jag så grymt glad över att vi hittade tillbaka till varandra och att vi nu kan bara göra de bättre av saken..men roligt samtidigt att de är så att någon äcklig fisk blir rädd och pratar skit bakom våra ryggar redan haha men roligt samtidigt men sanningen kommer alltid fram för eller senare..
Thea kom tillbaka
Nu är hon äntligen här
nu är våran lilla tös här.. hon kom redan den 12 september men har haft fullt upp med att lägga ut de... förlossningen blev inte riktigt som vi hade planerat den men allt gick bra i slutändan.. de drog ut på tiden men sen när vattnet väl hade gått så gick de verkligen undan.. hon föddes 11.26 den 12 september hon vägde 2750g och 47 cm lång.. vi valde namnet Saga till henne för hon är som en liten saga.. vet inte i nu läget om jag kommer lägga upp någon bild på henne här ännu men de märker vi om jag gör...
nu när allt har gått så bra så har min ångest lagt sig och min rädsla är inte lika stor men man är fortfarande väldigt orolig och lyssnar på alla ljud hon gör ifrån sig för man vill inte att något ska gå galet till.. trixa älskar henne ligger gärna bredvid henne och gosar och tittar till henne så att hon känner sig trygg... de känns så härligt att vara en familj igen utan sorg eller tråkiga besked men samtidigt så saknar vi thea något fruktansvärt mycket.. men vi vet att hon alltid är med oss och vakar över sin lillasyster nu... vi försöker se framåt och glädjas åt att saga har kommit till oss men de känns svårt samtidigt för hur mycket glädje man vågar visa efter allt med thea.. men vi glädjes åt båda våra döttrar och vi älskar dom exakt lika mycket..
Mamma älskar hela sin familj, vad skulle mitt liv vara utan er? ni har gjort så att jag har fått ett liv tillbaka som jag verkligen älskar och vill aldrig någonsin mista... vill uppleva allt tillsammans med er...
nu när allt har gått så bra så har min ångest lagt sig och min rädsla är inte lika stor men man är fortfarande väldigt orolig och lyssnar på alla ljud hon gör ifrån sig för man vill inte att något ska gå galet till.. trixa älskar henne ligger gärna bredvid henne och gosar och tittar till henne så att hon känner sig trygg... de känns så härligt att vara en familj igen utan sorg eller tråkiga besked men samtidigt så saknar vi thea något fruktansvärt mycket.. men vi vet att hon alltid är med oss och vakar över sin lillasyster nu... vi försöker se framåt och glädjas åt att saga har kommit till oss men de känns svårt samtidigt för hur mycket glädje man vågar visa efter allt med thea.. men vi glädjes åt båda våra döttrar och vi älskar dom exakt lika mycket..
Mamma älskar hela sin familj, vad skulle mitt liv vara utan er? ni har gjort så att jag har fått ett liv tillbaka som jag verkligen älskar och vill aldrig någonsin mista... vill uppleva allt tillsammans med er...
lyckan är stor
till min ängel
du säger
måste bara berätta
ja vad ska man säga
3 ½ vecka
om 3½ vecka är jag två barns mamma, de hade jag ju aldrig kunnat tro.. jag längtar så otroligt mycket jag satt en dag nu i veckan och kollade igenom alla dina kläder i fall de saknas något jag behöver handla innan du kommer och de var lite byxor som behövs såg jag, men samtidigt hittade jag din systers kläder och då bröt jag ihop totalt.. tycker allt ä jobbigt och jag är livrädd att jag ska mista dig också... rädslan börjar ta över försöker se framåt men de är väldigt svårt önskar de var mycket lättare...önskar de fanns någon jag kunde prata med som verkligen förstod mig utan att säga hela tiden emot utan bara förstå och lyssna...
många tankar kommer och värre blir de, ångesten blir bara starkare och starkare och jag vet inte hur jag ska hantera den jag har ingen aning.. jag försöker prata med min sambo men som aldrig kan förstå hur jag känner utan ska hela tiden komma med något annat i vägen... vad jag än gör är bara fel... jag ska hela tiden offra mig för att kunna spendera så mycket tid som möjligt till dej men du kan aldrig göra de utan kommer med undanflykter som du riktar mot mig... när kan vi två bara umgås? säg de till mig.. eller så tycker du inte att de är kul att umgås med mig längre bara när andra är med.. de är nog ända gången jag ser dig glad och lycklig just nu.. varför kan du inte vara de med mig för?? eller så har min magkänsla rätt...
jag vill finna tillbaka till min trygga punkt där jag känner mig trygg och inte osäker och rädd hela tiden så fort jag säger något...
6 veckor
om 6 veckor kommer våran lilla skrutt de är helt sjukt vad fort tiden har gått.. känns som typ igår jag fick reda på att jag var gravid.. men nu försöker man hela tiden blicka framåt men de är väldigt svårt.. fick reda på 1 vecka sen att våran lilla flicka har slutat växa i magen och vill inte gå upp i vikt..nu kommer alla hemska tankar igen.. varför ? men de kan ingen svara på tyvärr utan de är som de är och nu gäller de bara att hålla tummarna... men du är efter längtad massor..
den 18 juli var även våran ängels 1 års dag, de var väldigt mycket blandade känslor men de hela är så sjukt att de redan har gått1 helt år.. detta året går inte ens att beskriva med ord.. önskar de fanns de.. saknar dej Thea hur mycket som helst... önskar att jag kunde få dig tillbaka... din pappa saknar dig lika mycket som jag.. om 6 veckor kommer du bli storasyster..
den 18 juli var även våran ängels 1 års dag, de var väldigt mycket blandade känslor men de hela är så sjukt att de redan har gått1 helt år.. detta året går inte ens att beskriva med ord.. önskar de fanns de.. saknar dej Thea hur mycket som helst... önskar att jag kunde få dig tillbaka... din pappa saknar dig lika mycket som jag.. om 6 veckor kommer du bli storasyster..
